Dumpade i ingenstans med en alkoholpåverkad tuktukförare- check!
idag har vi varit på resande fot hela dagen. Trodde inte att det skulle bli en särskilt händelserik dag, tänk vad jag kunde ha fel.
Första etappen: Hotellet till bussterminalen
Vi frågade först hotellet om vi kunde få hjälp att skaffa en taxi som kunde köra oss till ekemai med mätaren igång. De taxis vi åkt med tidigare har inte startat taximetern och blåst oss på typ 200bath. Visst det är ingen betydelsefull summa men det är ändå irriterande. Hotellet tipsade oss om att ta skytrain istället eftersom det både går fortare och billigare. Vi fick en karta där dom ringat in vilken station vi skulle till och var vi skulle byta linje. Lätt som en plätt? Hade det inte varit för kakan hade jag fortfarande irrat runt på smågator och letat efter första stationen. Folk är inte särskilt bra på engelska och de flesta skyltar är på thai..
Andra etappen: busstationen till Trat,
Vi köpte biljett i luckan och väntade på bussen. Bussen skulle åka klockan 13 och ta ca 5-6 timmar. Den sista färjan över från trat till Ko chang gick 19.00. Bussen var försenad och vi kom inte iväg för än 13.30. Bussen var inte alls en buss utan en van med plats för 12 pers. Det var huvudsakligen backpackers och ingen bagagelucka så det var liiiite trångt. Det kändes som att vi höll på att kokas levande i vad som känns som en evighet innan ac fungerade som den skulle.
Efter ca fem timmar in i resan stannar busschaffören att vi ska gå av. Då är vi mitt i ingenstans och chauffören mer eller mindre dumpade oss för 100 baht till en packad tuktuk förare. Både jag och våra resekompanjoner hörde och såg vad som hände utanför bussen. När busschaffören stuckit sa tuktuk killen att han skulle ha 180baht per skalle för att ta oss de sista 40 minuterna till färjan. Det hade hunnit bli bäckmörkt, tiden för sista färjan började närma sig och vi visste inte var vi va. Med andra ord hade vi inget annat val än att hoppa upp på flaket, bli blåsta igen och dessutom åka med en uppenbart alkoholpåverkad förare. Trafiken här är ett skämt, vi körde i runt 100 och sicksackade oss fram bland andra bilar. Jag satt där på flaket och skrattade hela vägen, vad skulle vi göra? YOLO!
Tredje etappen: trat till ko Chang.
När vi äntligen var framme på Färjan hann vi precis med båten. Väl på ko Chang åkte våra nya "vänner" på ett håll och vi på ett annat. Hotellet vi bokat stod med en lapp och väntade på oss, så vi åkte raka vägen till hotellet.
Nu har vi precis käkat mat och ligger i våra sängar. Jag har skaffat mig en ny kompis. En vildhund som är så snäll att jag vill bara packa ner honom i väskan och ta med honom hem. Han sitter utanför vår bungalow och väntar på att jag ska komma ut.
(Jag blev precis attackerad av en jävla ödla. Enligt mig va den 1 meter lång grön och hoppade på mig från taket. Enligt kakan var det en liten gul på knappt i dm som sprang över taket och inte alls ramlade/attackerade utan sprang förbi och sen ut. Ni får avgöra vad ni tror på, Men han har fel...)
Imorgon ska vi antagligen hyra moped och utforska ön. Här finns både vilda elefanter och apor😱😍
